WeBible

1 - Antiokus, konung Demetrius' son, sände från öarna i havet ett brev till Simon, judarnas överstepräst och landsfurste, och till hela folket.

2 - Det var av följande lydelse: »Konung Antiokus hälsar översteprästen och landsfursten Simon, så ock det judiska folket.

3 - Alldenstund några skändliga män hava bemäktigat sig våra fäders rike, men jag har i sinnet att åter tillvinna mig riket för att återställa det i dess förra skick - jag har ock fördenskull lejt en myckenhet främmande krigsfolk och utrustat krigsskepp

4 - och har i sinnet att landstiga och tåga igenom landet, för att straffa dem som hava förhärjat vårt land och ödelagt många städer i riket —

5 - därför giver jag dig nu min stadfästelse på att du skall vara fri ifrån alla de pålagor som de som hava varit konungar före mig hava efterskänkt dig, och ifrån alla övriga avgifter som de hava efterskänkt dig.

6 - Och jag giver dig härmed tillstånd att slå eget mynt för ditt land.

7 - Jerusalem och helgedomen må vara fria; och alla de vapen som du har anskaffat och de fästningar som du har byggt och nu innehar må förbliva din tillhörighet.

8 - Och allt vad du nu är skyldig konungen och vad du framdeles kan komma att bliva honom skyldig, det må från denna dag och för all framtid bliva dig efterskänkt.

9 - Och när vi åter hava upprättat vårt rike, vilja vi bevisa dig och ditt folk och helgedomen stor ära, så att eder ära bliver kunnig på hela jorden.»

10 - År 174 landsteg Antiokus i sina fäders land, och allt krigsfolket gick då över till honom, så att allenast några få stannade kvar hos Tryfon.

11 - Och konung Antiokus förföljde honom, och han flydde undan och kom till Dora vid havet.

12 - Ty han märkte att olyckorna hade hopat sig över honom, och att krigsfolket hade övergivit honom.

13 - Antiokus lägrade sig nu framför Dora med ett hundra tjugu tusen man fotfolk och åtta tusen ryttare.

14 - Och han inneslöt staden, och skeppen ingrepo från sjösidan, och han ansatte så staden både till lands och vatten och lät icke någon slippa ut eller in.

15 - Under tiden kommo Numenius och hans följeslagare tillbaka från Rom och förde till konungarna och länderna med sig brev, i vilka följande stod skrivet:

16 - »Lucius, konsul i Rom, hälsar konung Ptolemeus.

17 - Judarnas sändebud hava såsom våra vänner och bundsförvanter kommit hit till oss, för att förnya den vänskap och det förbund som av gammalt har rått med oss, härtill utsända av översteprästen Simon och det judiska folket.

18 - Och de förde med sig en sköld av guld om ett tusen minor.

19 - Så hava vi nu funnit för gott att skriva till konungarna och länderna att de icke skola söka bereda dem ofärd, eller anfalla dem och deras städer och deras land med krig, eller ingå förbund med deras fiender.

20 - Och vi hava beslutit att taga emot skölden av dem.

21 - Om alltså några skändliga män hava flytt ifrån deras land till eder, så skolen I utlämna dem till översteprästen Simon, för att han må straffa dem efter deras lag.»

22 - Detsamma skrev han ock till konung Demetrius och till Attalus och Ariarates och Arsaces

23 - och till alla länder, till Sampsame och Sparta och till Delos, Myndus, Sicyon, Karien, Samos, Pamfylien, Lycien, Halikarnas-sus, Rodus, Faselis, Kos, Side, Aradus, Gortyna, Knidus, Cypern och Cyrene.

24 - Och en avskrift härav sände han till översteprästen Simon.

25 - Dagen efter sin ankomst begynte konung Antiokus belägringen av Dora och förde därvid oavlåtligt fram sina skaror mot staden och lät förfärdiga stormverktyg. Och han inneslöt Tryfon, så att ingen kunde slippa ut eller in.

26 - Simon sände honom nu två tusen man utvalt folk till att hjälpa honom i striden, så ock silver och guld och förnödenheter i ganska riklig mängd.

27 - Men konungen ville icke taga emot något därav, utan återkallade allt som han förut hade lovat honom och bröt med honom.

28 - Och han sände till honom Atenobius, en av sina vänner, för att underhandla med honom, och lät säga: »I haven i edert våld Joppe, Gasara och borgen i Jerusalem, städer som tillhöra mitt rike.

29 - Deras områden haven I ödelagt och haven farit mycket våldsamt fram i landet; I haven ock gjort eder till herrar över många andra platser i mitt rike.

30 - Så lämnen nu tillbaka de städer som I haven intagit, och betalen skatterna från de platser som I haven gjort eder till herrar över utanför Judeens gränser.

31 - Varom icke, så given mig i stället fem hundra talenter silver, och såsom ersättning för den skada som I haven anställt, så ock för skatterna från städerna, ytterligare fem hundra talenter. I annat fall skola vi komma och strida mot eder.»

32 - Konungens vän Atenobius kom alltså till Jerusalem; och när han fick se Simons härlighet och bordet med guld- och silverkärl och hans talrika uppvaktning, blev han häpen. Han framförde nu till honom konungens budskap.

33 - Då svarade Simon honom och sade: »Vi hava varken tagit andras land eller tillägnat oss andras egendom, utan allenast våra fäders arvedel, som våra fiender vid lägligt tillfälle mot all rätt hava bemäktigat sig.

34 - Men eftersom tillfället nu är gynnsamt för oss, hålla vi fast vid våra fäders arvedel.

35 - Vad angår Joppe och Gasara, som du fordrar igen, så hava dessa tillfogat vårt folk och vårt land stor skada. För dem vilja vi likväl giva ett hundra talenter.» Men Atenobius svarade honom icke ett ord,

36 - utan vände i vrede tillbaka till konungen och förtäljde för honom om Simons svar och om hans härlighet och om allt vad han hade sett. Då upptändes konungen av mycket stor vrede.

37 - Men Tryfon gick ombord på ett skepp och flydde till Ortosia.

38 - Då satte konungen Cendebeus till befälhavare över havskusten och lämnade honom fotfolk och ryttare.

39 - Och han bjöd honom att lägra sig invid Judeen och bjöd honom likaledes att befästa Cedron och förstärka dess portar och att strida mot judarna. Men konungen själv förföljde Tryfon.

40 - Så drog då Cendebeus till Jamnia och begynte att oroa judarna och göra infall i Judeen och taga fångar och anställa blodbad bland folket.

41 - Och han befäste Cedron och förlade där ryttare och fotfolk, sorn skulle draga ut på strövtåg på vägarna i Judeen, såsom konungen hade befallt honom.